Miraklet i Gullspång – en grundkurs i ockultism

Poltergeist, synkronicitet och andlighet i filmen som ingen begriper

Soundtrack till denna text: Tangerine Dream - Origin of Supernatural Probabilities

Låt oss föreställa oss att verkligheten är beskaffad på ett märkligare, mer svårfångat, mångfacetterat och komplext sätt än det vi vant oss vid. Låt oss tänka oss att det finns meningsfulla sammanträffanden (så kallad synkronicitet) som inte kan avfärdas som en slump. Att det finns krafter runt oss som vi inte kan se och ta på och som saknar namn, men som ändå påverkar det som händer i våra liv. Låt oss föreställa oss att dessa krafter ibland är intresserade av oss och på olika ickeverbala sätt söker kontakt.

Om du har svårt för att föreställa dig en sådan verklighet kan filmen Miraklet i Gullspång hjälpa dig på traven.

Denna dokumentär, som nu finns på SVT Play, är gjord av Maria Fredriksson. Den berättar historien om två norska systrar, Kari och May-Elin, som vid ett lägenhetsköp i Gullspång upptäcker att säljaren är en kopia av deras halvsyster Lita, som begick självmord när de var i tonåren. Detta blir inledningen till ett drama med en rad märkliga händelser, som den som är bekväm med begreppet kan kalla övernaturliga.

De flesta är sannolikt inte bekväma med detta begrepp, vilket recensioner och kommentarer om filmen tydligt vittnar om. Det har varit underhållande att ta del av hur de som skrivit och pratat om filmen genom diverse krumbukter på sedvanligt manér försökt placera in den i en världsbild som är trygg och välbekant. Några har kallat den en true crime-historia, andra ett relationsdrama. Det finns de som dragit paralleller till Twin Peaks (trots att Gullspång är en dokumentär). Ingen har varit intresserad av att borra i de ockulta fenomen som är filmens grundbult, och utan vilka den inte hade blivit gjord.

I ett öppnare klimat hade filmen kunnat leda till ett samtal om hur själva verkligheten är beskaffad. Ett sådant verkar dock ingen i Sverige klara av att föra.

Den ockulta verklighetsuppfattningen är en tro på det övernaturliga och det dolda som går utöver det som kan observeras eller förstås med våra vanliga sinnen och vetenskapliga metoder. Ockultismen bygger på tanken att det finns osynliga krafter, dimensioner och energier som påverkar och formar vår värld på udda och subtila sätt, sätt som vi med vår nuvarande förståelse varken kan hantera eller förstå. Objekt, mönster och handlingar kan ha djup andlig betydelse och kopplas till universella sanningar och gudomliga krafter.

I den ockulta världsbilden betraktas verkligheten som något mer och större än bara det som kan mätas, kvantifieras och beräknas matematiskt. Det finns en immateriell värld som existerar bortom, bredvid eller parallellt med den fysiska. Denna osynliga värld kan inkludera allt från andar, änglar och demoner till magiska krafter, ödets lagar och kosmiska energier.

Inom ockultismen betraktas bön som en kraftfull metod för manifestation och förverkligande av intentioner. Genom att i bönen fokusera sin intention och energi kan man skapa förändringar på det fysiska planet. Bönens kraft ligger i dess förmåga att förändra medvetandet och påverka universella energier, vilket gör det möjligt att skapa önskade resultat.

Man kan notera att Kari och May-Elin i filmen genomgående använder sig av bön. De båda är djupt troende kristna och de står genom bönen i kontakt med den gudomlighet deras tro bygger på. Bön och en förtröstan på Gud blir det sätt på vilket Kari och May-Elin hanterar de omskakande händelser de är med om.

Bön kan, vid sidan av andra tekniker som meditation och ritualer, i ockulta sammanhang användas för att avvisa negativa energier och onda andar eller avvärja psykiska attacker. Genom att åkalla skyddsänglar eller vägledande kosmiska krafter skapas en andlig sköld. Bönen ses som en bro mellan människan och det transcendenta. Den öppnar en portal genom vilken man kan motta vägledning och andlig insikt. Det är böneritualens kraft och energi Kari och May-Elin begagnar sig av.

Olaug

Den kvinna som säljer lägenheten, Olaug, och som misstänks vara den avlidna systerns tvillingsyster, är uttalad ateist. Hon har ingen kontakt med en översinnlig, andlig värld. I det ockulta sammanhang som är filmens, söker hon trygghet och säkerhet på annat håll. Med hjälp av den psykologiska försvarsmekanismen förnekande håller hon det övernaturliga som utspelar sig ifrån sig.

Filmens mest dramatiska sekvens utspelar sig efter ungefär 1,5 timma, när regissören låter Kari och May-Elin se en film där de får klart för sig att halvsystern Lita, som förmodades ha begått självmord, i själva verket dog av naturliga orsaker, eller kanske rentav blev mördad. Ögonblicket efter att filmen slutat exploderar taklampan med en våldsam knall och rummet mörkläggs. Lampan rasar i golvet och glassplitter sprids över golvet.

Regissören Maria Fredriksson kliver djupt tagen själv in i dramat och frågar vad som hände. Om hon inte ögonblicket innan explosionen rest sig för att stänga av filmen, hade taklampan träffat henne i huvudet. Lampan har hängt på samma plats i minst tio år. I nästa sekvens knäpper de djupt troende systrarna sina händer och tackar Gud för att han skonade Maria.

Detta är den mest intressanta episoden i filmen. Om vi betraktar den genom den lins som det ockulta perspektivet öppnar, får den en helt annan signifikans än den som hittills tillskrivits den.

Det är uppenbart att detta är ett så kallat poltergeistfenomen, det vill säga en fysisk manifestation av övernaturliga krafter eller entiteter. Poltergeistfenomen associeras med föremål som rör sig utan yttre påverkan, höga smällar eller knackande ljud, spontana bränder och till och med fysiska attacker.

Termen "poltergeist" kommer från de tyska orden "polter", som betyder att göra oväsen eller mullra, och "geist", som betyder spöke eller ande. Berättelser om poltergeistaktivitet går tillbaka århundraden, med dokumenterade fall rapporterade i kulturer över hela världen. De har tolkats som hyss från illvilliga andar eller rastlösa själars försök att kommunicera med de levande.

Trots ansträngningar att avmystifiera dessa händelser genom olika teorier och förklaringar, förblir poltergeistfenomenet höljt i mystik. Det utmanar vår förståelse av de naturliga och övernaturliga världarna.

The Enfield poltergeist är det mest kända och undersökta fenomenet av denna typ.

På sensommaren 1977 kontaktade Peggy Hodgson Londonpolisen och berättade att hon i sin lägenhet sett möbler flytta sig för egen maskin och att hennes barn hört knackande ljud i väggarna. Den utredande polisens skrev i sin rapport att han bevittnat möbler "wobble and slide”, men inte kunnat avgöra orsaken.

Under åren 1977 – 79 vittnade mer än trettio personer, grannar, paranormala utredare, journalister och poliser om att de i lägenheten upplevt höga ljud, röster sprungna ur tomma luften, leksaker som kastades omkring, omkullvälta stolar och leviterande barn.

En fotograf från Daily Mirror som var på plats tog detta foto på en leviterande dotter i huset. (Läs mer om fotografen och fotot här: Poltergeist Photographer Denies Claiming That Levitating Girl Jumped.)

Historien om the Enfield Poltergeist finns som film, och den har nyligen släppts som miniserie på Apple TV (trailer här). Nedan finns en bra radiodokumentär från BBC:

Många menar att poltergeist-fenomenet är kopplat till andar eller energier från andra dimensioner som försöker kommunicera med den fysiska världen. Dessa störningar uppstår ofta på specifika platser, såsom hem eller byggnader, och tenderar att rikta sig mot särskilda individer, som inte sällan befinner sig i känslomässig nöd.

En del forskare och psykologer tror att poltergeist-aktivitet kan vara resultatet av omedveten psykisk energi. Starka emotionella tillstånd kan leda till oavsiktliga fysiska manifestationer. Fenomenet ses som ett uttryck för undertryckta känslor snarare än yttre andliga krafter.

Den som kategoriskt vill utesluta att systern från den andra sidan genom filmens exploderande taklampa försöker ge sig till känna, måste säkert veta vad som händer efter döden. En kunskap ingen av oss har. Alla med ett någorlunda öppet sinnelag borde åtminstone våga släppa in tanken att denna explosion inte skedde av en ren slump.

There are more things in heaven and earth, Horatio, than are dreamt of in your philosophy.

Shakespeare, Hamlet

Det som filmen mer än något annat tydligt illustrerar är begreppet synkronicitet.

Carl Gustav Jung formulerade detta begrepp utifrån sina egna och sina patienters iaktagelser och upplevelser av de krafter som aktiveras vid för den mänskliga själen viktiga livsfaser.

Jung försökte tillsammans med kvantfysikern och nobelpristagaren Wolfgang Pauli formuera en teori runt begreppet, som skulle koppla samman kvantfysiken med djuppsykologin. Deras samarbete finns beskrivet i den i mitt tycke bästa avhandling som skrivits på svenska språket: Den innersta kärnan: djuppsykologi och kvantfysik, Wolfgang Paulis dialog med C.G. Jung av Susanne Gieser

Begreppet synkronicitet innebär ett iakttagbart meningsfullt sammanträffande utan orsaksmässigt samband. Miraklet i Gullspångs utgångspunkt är ett par mycket kraftfulla synkronistiska händelser.

Kari och May-Elin

Synkronicitet innebär att ett inre medvetandetillstånd sammanfaller med ett yttre skeende, som är relaterat till det inre tillståndet. Relationen mellan det inre och det yttre upplevs som meningsfull. Synkronicitet kan inte fastställas med hjälp av statistik, eftersom den statistiska metoden utesluter just det som synkroniciteten framhäver - iakttagarens psykiska tillstånd.

Huruvida något är en synkronistisk händelse eller ej kan alltså inte undersökas vetenskapligt, eftersom den vetenskapliga metoden saknar utrymme för subjektiva känslor och upplevelser.

Det var upplevelsen av synkronicitet som fick Kari och May-Elin att ta kontakt med Maria Fredriksson med frågan om hon ville göra en film om det de varit med om. Filmens synkronistiska händelser initierar förloppet och driver dramat framåt. Kort sagt: utan synkronicitet hade filmen Miraklet i Gullspång aldrig sett dagens ljus.

Personligen hade jag uppskattat om regissören Maria Fredriksson följt och renodlat det esoteriska spåret. Att hon borrat i de frågor om de ockulta krafter som verkar bakom vardagens kulisser som materialet väcker. Hon hade kunnat plocka in medier och synska personer i dramat. För att med deras hjälp få kontakt med den döda systern, och för att ta del av deras input rent allmänt.

(Observera att jag här pratar om genuina naturbegåvningar, det fåtal, kanske en på miljonen, som verkligen har en äkta, oftast medfödd, medial gåva och förvaltar den seriöst. Inte de som efter en veckoslutskurs i medialitet snickrar ihop en hemsida och börjar ta betalt av sökande, ofta trasiga och förtvivlade, människor.

Vill man skilja agnarna från vetet i den här miljön kan man med fördel titta på i vilken utsträckning den som bedriver en viss verksamhet är intresserad av pengar. Var så säker, den som vill ha bra betalt för att erbjuda “andlig utveckling” har inte själv uppnåt någon högre andlig nivå.)

Med en fördjupning av den esoteriska tematiken hade det givetvis blivit en helt annan film, som tilltalat en annan sorts publik. Många hade avfärdat den som fjantigt foliehattsdravel. Jag när dock förhoppningen om att det ska gå att på ett mer seriöst sätt än vad som idag är fallet undersöka tillvarons djupskikt. Att det ska gå att närma sig ödets och andlighetens roll i våra liv med fokus på upplevelse, snarare än genom den akademiska undersökningen, där man på ett distanserat sätt, från en trygg och säker position, teoretiserar kring, och argumenterar för eller emot, olika yttringar och fenomen.

Maria Fredriksson kunde låtit Kari och May-Elin reflektera kring hur de upplever det som utseplar sig, utifrån den andliga verklighet de lever i. Hon hade kunnat låta dem föra ett samtal kring hur de utifrån sin kristna övertygelse relaterar till övernaturliga fenomen. Istället för att i filmen strikt hålla sig till den fakta som de bevittnar.

Det har uppenbarligen inte varit Maria Fredrikssons intention att hjälpa tittaren att ifrågasätta den konventionella uppfattningen om verkligheten. Men hon missar en gyllene möjlighet. Det är till exempel synnerligen intressant att se hur vår vetenskapliga förståelse och metodik kommer till korta när vi vill förklara och förstå skeenden som springer ur verklighetens djupare, ockulta skikt. Den klarhet de inblandade försöker nå med hjälp av DNA-teknik (för att faställa släktskap) fördjupar endast mysteriet ytterligare.

Var och en av oss är hur som helst fri att förhålla sig på det sätt man vill till de ockulta krafter som med all önskvärd tydighet exemplifieras i filmen. Man kan rycka på axlarna åt dem, avfärda dem, eller släppa in dem och få ett liv som är rikt, oförutsägbart och oavbrutet spännande.

Miraklet i Gullspång är en fascinerande film. Den borde ingjuta respekt i den mest förhärdade materialist. Jag rekommenderar den varmt till alla, oavsett religiös övertygelse eller vetenskaplig läggning.