Tågresan Göteborg - Berlin tog tretton timmar, inkluderande en timmes försening i Köpenhamn. Jag måste nog konstatera att jag föredrar att flyga. Det här var min första test av långväga tågresande dagtid i Europa. Det gav inte mersmak. Danska och tyska tåg är obekväma, har värdelös internetuppkoppling och saknar såväl eluttag som restaurangvagn, åtminstone de jag befann mig i.
När jag i taxin från Berlin hauptbahnhof till hotellet berättar för föraren att jag är på väg till en konferens säger han.
- I did not know there was a dental conference in Berlin this weekend.
Detta är första och hittills enda gången någon tror att jag är tandläkare. Det står givetvis var och en fritt att fantisera om vilken yrkeskategori jag tillhör. Men varifrån mannen fick denna bisarra idé begriper jag inte. Det märkligaste av allt var den självklarhet med vilken han uttalade detta. Det fanns liksom ingen tvekan.
Efter mitt förra besök på Occulture Esoteric Conference, 2019, skrev jag följande:
En konferens av denna typ framstår givetvis för de flesta som omåttligt obskyr och flummig. Kanske rentav löjlig. Men eftersom intet kosmiskt är mig främmande besväras jag inte av sådana invändningar.
Det handlar inte om huruvida magi, astrologi, divination, ritualer och tarot eller vad det vara må, går att visa vetenskapligt eller är verkligt. Så länge detta fungerar i utövarnas liv och möter deras behov, utifrån deras förutsättningar, personlighet och livssituation, har inte jag något att invända. Det spelar som bekant ingen roll vilken färg katten har, så länge den fångar möss.
Ockultism och esoteriska företeelser är för mig en sorts konstnärlig verksamhet. Och sådant kan som bekant utövas med större eller mindre finess. Mer eller mindre seriöst. Man kan närma sig dessa världar som ett barn i en leksaksaffär, eller med den djupaste respekt och vördnad.
För mig är det hela tämligen okomplicerat. Jag tycker om tarokkortens och astrologins symbolik och bildspråk. Snarare än att avslöja någon sorts sanning innebär de ett poetiskt sätt att förhålla sig till världen. Jag tycker om stenar och kristaller och det läkande och uppbyggliga inflytande de påstås ha. Jag tycker om doften av rökelse och böcker med titlar som Science Revealed och Neuro-Apocalypse.
Jag tycker framförallt om att undersöka de områden i mig som aktiveras när jag besöker en esoterisk festival med ockulta inslag. Jag är nyfiken på vilka känslor ritualer och ceremonier väcker, de tankar, associationer och reflektioner som dyker upp.
Anais Nin har formulerat denna insikt, som också är min:
I don’t really want to become normal, average, standard. I want merely to gain in strength, in the courage to live out my life more fully, enjoy more, experience more. I want to develop even more original and more unconventional traits.
Jag gillar att någon vågar tänja på gränserna och utmana våra mest grundläggande och godkända antaganden om hur verkligheten är beskaffad. Det är sällan jag får möjlighet ett möta så många genuina ”utanför boxen-människor” på en och samma plats. Människor som lämnat tv serie-soffan, de vardagliga bestyren och inte minst det polariserande politik-tjafset, och huvudstupa begett sig ut i kosmos, utan vare sig syrgastuber eller rymddräkt. Med risk för att bli utskrattade och utfrusna har de lämnat flocken och följt sin inre övertygelse. Detta är mitt folk. Jack Kerouac beskriver dem så här:
När jag denna gång, år 2023, kliver in genom portalen till Anomalie Art Club för att uppleva tre dagars Occulture Esoteric Conference kan jag inte låta bli att reflektera över hur motsvarigheten till den alternativa värld jag möter ser i en svensk kontext.
Just nu visar svt serien Andarnas Rike. Programledaren Anna Lindman ”utforskar en magisk värld” och letar svar på varför så många svenskar ”tror på det övernaturliga".
Till sin hjälp har hon Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria. Halldorf har tilldelats rollen som den vuxne i rummet. Pedagogiskt förklarar han vad de “nyandliga” sysslar med och varför. Anna och Joel besöker en new age-mässa, och kommenterar den som vore den ett zoo med exotiska djur.
Frågan är varför svenska tv-serier som denna och tidigare sända Gina Dirawi lever och dör är så erbarmligt andefattiga och pinsamma? Jag skulle faktiskt vilja kalla dem parodier, på både journalistik och på den andlighet de avser att skildra.
Kanske finns svaret i presentationen av Andarnas Rike, där man pratar om Sverige som världens mest sekulariserade land. Det är inte bara yttringarna och uttrycken som präglas av denna extrema sekularitet, utan även den journalistiska rapporteringen om dem.
Jag skulle önska att Anna och Joel i stället för det vuxendagis de skildrar hade fått uppleva Occulture Esoteric Conference i Berlin, och delta i de ritualer, ceremonier och gruppinvokationer som äger rum där.
Nyckelorden här är uppleva och delta, för det går inte att förhålla sig distanserat akademiskt till aktiviteter av typen ”Evoking a Spirit into the Triangle with Hypno-Magick”, eller ”Soulbridge: A modern ritualistic séance”.
Occulture Esoteric Conference är på liv och död.
Mycket av det som utspelar sig syftar just till att koppa bort det analytiska sinnet, till förmån för en bortomspråklig direktkontakt med den större verklighetens hissnande djup.
Ur programbladet:
It is within this immersive experience that a renewed sense of connection to the hidden dimensions that envelop our existence may naturally emerge. Through these meticulously curated movements, we seek to facilitate a profound communion between the tangible and the unperceived, allowing participants to touch the unseen and hear the unheard.
Antingen du vill det eller inte tar ritualerna dig i nackskinnet och hystar ut dig på ett stormande hav av utmanande och multidimensionell övernaturlighet. Du tvingas obönhörligen lämna din bekvämlighetszon för en ockult sfär där bokstavligen vad som helst kan hända.
Intellektet kollapsar inför det som utspelar sig framför ens ögon.
Konferensen dramatiska upplevelsedel kombineras med ett digert och i högsta grad akademiskt föreläsningsprogram. Detta påverkar också på djupet, men på ett helt annat sätt än ritualerna.
Det kommer till exempel att ta tid att processa Karin Valis föredrag The Garland of Letters Sacred Alphabets and Modern AI Techniques
Citat:
In this talk, we first look at the parallels between Sanskrit and Ancient Hebrew and the belief they are the basic building blocks of the universe. Then we try to conceptualise the creation process as a mixing of primal energies in multidimensional coordinate systems, and at the end, we look at the problem of word embeddings used to encode language in large language models such as GPT. What parallels can we find between the naming magick, sacred alphabets and computational intelligence?
Eller för den delen Cavan McLaughlins ‘Another Girl, Another Planet’: An Account of Reality Shifting, Magic(k) and the Application of Many-World Ontologies.
Cavan jämförde modetrenden reality shifting med den tibetanska buddhismens tankeformer (tulpas) och golem-figuren i judisk folktro.
Konferensens tonvikt ligger på västerländsk ockultism, alkemi och esoterik. Men man stöter också på fördrag där paralleller dras till österländska system och tekniker. Till exempel Eros and Thanatos. Love and Death in Western Esotericism and Its Relation to Tibetan Tantra.
Man borrar också i kopplingen ockultism och AI, ny teknik och robotisering (“Cyber Alchemy: Crafting the Philosopher Stone with Digital Technologies”)
På fredagen pratade Amy Hale, en Atlanta-baserad författare, curator och kritiker, med doktorsexamen i folklore och mytologi från UCLA, om Ithell Colquhoun.
Ithell Colquhoun var en brittisk ockultist och surrealist som mellan åren 1939 och 1942 skapade en serie banbrytande, explicita, erotiska teckningar och målningar. Med hjälp av tantriska, alkemiska och kabbalistiska motiv och tekniker ville hon designa ett sexmagiskt system. Hennes fokus låg på kvinnors sexuella njutning som en väg till gudomlig förening.
Denna föreläsning bar titeln A New History of Sex Magic: The WW2 Erotic Works of Ithell Colquhoun, och sorterade under Eros, sex and magic, som var ett av konferensens sju teman.
Varje tema (se lista nedan) innehöll ett antal föreläsningar och avslutades med ett panelsamtal.
Tarots: Past, present and future
Eros, sex and magic
Western esotericism & the academy
Conspiracy, politics & the occult
Occulture & technology
Witchcraft stories
Thelema & the magic of Aleister Crowley
Det jag nämner ovan är givetvis bara en bråkdel av det som pågår under konferensen, som innehåller mer än sextio programpunkter. Utöver föreläsningar och ritualer och ceremonier erbjuds en hel del musik.
Sent på lördagsnatten förvandlade till exempel musikkollektivet “Cloud Kinski” plötsligt och oväntat toaletten till en temporär psykedelisk zon. Gruppen gick loss i en vild och intensiv happening med musik, såpbubblemaskiner och clownsminkning av hugade gäster.
Lokalen där detta sinnesutvidgande äventyr äger rum heter Anomalie Art Club. En betongbyggnad där labyrintiska gångar löper mellan omväxlande två stora föreläsningssalar och ett antal mindre skrymslen och utrymmen.
På gårdsplanen utanför finns food-trucks och “Garden of Aether”, en öppen scen där den som så önskar kan framföra sitt egna budskap eller berätta något som man finner det angeläget att dela med sig av.
Om kvällen tänds en eld på gårdsplanen och runt den sitter folk och småpratar.
Så rullar konferensen på i tre dagar, med ritualer, gruppinvokationer, dansföreställningar, film, livemusik, föreläsningar, panelsamtal, performancekonst och scenuppträdanden. Från 10.00 till kvällens livekonserter och DJ-set.
Natten mellan lördag och söndag såg ut så här:
Nedan följer några bilder som förhoppningsvis fångar det tillstånd konferensen försätter besökaren i.
Hela programmet finns här
Man skulle vilja höra ännu mer om vad som utspelade sig.